Samtidigt i den bästa av världar

Hilarious

Var i världen hittar man den förnämsta formen av humor?
Arbetsförmedlingen. Var annars?

Arbetsförmedlingen är ett skämt. Ett mycket, mycket roligt och avancerat skämt. Det hela är dock ett dyrt spratt eftersom skrattet alltid kommer på ens egen bekostnad. Vi är alla små bitchar i arbetsförmedlingens ögon.

Först och främst, det taskiga framförandet. Lyteskomik är ju egentligen något hemskt men när man systematiserar det och använder det som ett medel för att driva riktiga människor till vettets rand så ligger det något så utsökt utstuderat i det hela att det inte går annat än att le. Ett moment inom denna episod är den till perfektion inövade "fumlandet med tekniken inför det obligatoriska 'multimedia'-inslaget i form av film"-rutinen.
Filmen sedan...

Värdet av den helfestliga filmproduktionen (en känslosam historia om att försöka rita fyrkantiga cirklar), som säkert sysselsatt en ansenlig mängd femteklassares "roliga timmen"-lektioner, är kort sagt ovärdeligt.
Vi får under 20 minuter inte bara lära oss att tjejer faktiskt kan vara "tuffa", att invandrare är lite tokiga och gulligt naiva, men också att Christer Fuglesang är helt grym på frisbee. Efter fjorton års studier och trettio dagar i rymden är Fuglesang helt överjävlig på att kasta frisbee.
Utöver detta bjuder inte filmen på mycket nytt, gamla klyshiga repliker om att satsa brett och sikta smalt känns igen från porrfilm som producerats sedan 1300-talet och skådespeleriet är inte mycket bättre. När arbetsförmedlaren "Therese" för andra gången skrattar nedlåtande och tillrättavisar karaktären Amir för hans tokiga upptåg så uppstår en känsla av déjà vu. Är det inte så här man gör klassiska Disneyfilmer? Färg och flams, fuckade kvinnoideal och tokiga figurer med "etniskt" ursprung; ett recept som låg i tiden på 30-talet men som minst sagt känns svårsmält vintersäsong 08.


En show är ju dock som bekant inte en show utan sin publik och däri ligger det ack så underskattade elementet av överraskning. Hur tacklar man t.ex. att någon vill "bli pilot... och sånt.", att någon lovar stort och brett om att bidra med sin cynisism men sedan mest levererar i form av "alternativa" kläder eller att det helt enkelt visar sig vara svårt att agera pedagog utan någon som helst pedagogisk förmåga? Detta är frågor jag skulle ställt mig ifall jag hållit i dagens gruppträff, men det kanske bara är min glorifierade folkhögskoleutbildning som talar.

Sammantaget var det hela en skrattfest för hela familjen.
Fyra frisbees av fem möjliga.

En studie i mänsklig tokighet

Som den stora empiriker och vetenskapsman jag gärna lurar folk att jag är så bedriver jag självklart minst tre jätteviktiga forskningsprojekt åt gången. Det behöver ju inte ens sägas att jag är ständigt förföljd.

I syfte att delge världen bitar av min jätteviktiga forskning tänker jag än en gång pröva tesen om världens inneboende tokighet genom att googla på slumpvalda fraser och se hur många av dem som skrivits tidigare.

Resultat:

Dessa fraser hittades inte (vid skrivande tillfälle) av Google:

"Undervattensreligion"
"Hon bara rånade stället"
"Bakom varje framgångsrik kvinna står Lars Leijonborg"
"Vansinniga bävrar"
"Lokaltrafik i Lapplands inland"
"Spraydate gav mig en ödla"

Sent tillägg:
"Ligga med Laleh"

Dessa fraser hittades:

"Skrädderiet brann ner"
"Läge för stånd"
"Smart moderat"
"Erotisk frisör"
"Ge mig det jag verkligen vill ha!"
"Överdriven hund"

Analys:
Utifrån detta resultat menar jag att min tes är bekräftad. Det är t.ex. helt tokigt att det inte finns en enda undervattensreligion medan erotiska frisörer finns i överflöd. Jag hittade en mängd "smarta" moderater men inga vansinniga bävrar. Felmarginalen ligger huvudsakligen i Lars Leijonborg, men om jag hade hittat honom hade ju dock tokigheten antagit rent episka proportioner, och något sådant hade jag ju inte väntat mig.
Jag nöjer mig alltså med att konstatera att världen är ganska tokig och att jag just gjort den värre.

Fanns tidigare inte på internet.

IRL

Den tidigare omtalade datorn har blivit min vän.
Att byta ut människor mot maskiner är inte en praktik jag i vanliga fall stödjer rakt av men när köttsäckarna man byter ut har en karaktär av menlöst överförmynderi tänker jag att det är ett bra byte.

Det har dock funnits ett par sköna lirare på AF jag kommer att sakna och som jag inte tror kommer dyka upp i mina framtida kontakter med min nya vän, Dataterminalen. Jag tänker här presentera några av dem.

Avslappnad ung dude: Har i regel kommit in lite för nära stängningsdags vilket har lett till spännande diskussioner angående sådana abstrakta ämnen som tid och ansvar. Har satt i system att gå ut och röka en minut innan avtalade möten, detta har följts av högljudda rekommendationer angående tobakskonsumtion från ungdomshandläggare.

Fina damen: Är inte van att vara i en byggnad som har någonting med statsmakten att göra överhuvudtaget med en väldigt dålig förståelse för hur den verkliga världen fungerar som konsekvens. Känner sig inte alls främmande för att, på fullaste allvar, använda frasen "I suffer fools badly".

Toksnygga tjejen: Behövde bara vara på arbetsförmedlingen en dag. Fick troligtvis det första jobb hon sökte för att hon var tokigt snygg (och säkert jättekompetent).

Sist men inte minst
Snoppdjävul: Pratar konsekvent i munnen på alla han för en konversation med och anser sig nog vara lite för bra för det han gör. Är egentligen en vänlig själ men har som så många andra människor hamnat lite fel. Förtjänar egentligen inte sitt epitet.


Jag vill bara påpeka att det inte är jag som döljer mig bakom det sista kodnamnet.