Min favorithemsida

Varför "Drömkåken" är världens bästa film

Björn Skifs är en man som inte åldrats sedan 1978 då han förkunnade "Röppni fälls" inför världen i Eurovisionsschlagerfestivalen. Troligtvis insåg han att det blir inte bättre än så här. Kort därefter inleddes nämligen ett frenetiskt projekt för att bevara denne titan till man i den form han då befann sig i. Så kom det sig alltså att en ohelig allians mellan SVT, Thorbjörn Fälldin och Bengt Palmers inleddes på senhösten 1978 i syfte att konservera Björn Skifs i absolut toppform.


Den första punkten på listan var att rekvirera ett större parti saltlag för den inledande konservationsprocessen. Från dåtida Sovjetunionen säkrades den värdefulla vätskan och det invecklade arbetet med att byta ut alla Björns kroppsvätskor till saltlag inleddes. 1985 hade saltlagsprocessen uppnått fulländat resultat och som bisittare i lekprogramet "Kryzz" började Skifs ge det svenska folket en aning om den totala transformation han genomgått. Frillan var lite väl luftig, skämten ovanligt vassa och det övergripande utseendet helt enkelt omänskligt statisk och perfekt. Sverige hade aldrig sett på maken, men Skifs var inte nöjd.

Inledande saltlagstransfusion.

Under inspelningen av "Strul" började Skifs experimentera med lufttorkning i en rad topphemliga bastuanläggningar belägna i Finland. Resultaten var minst sagt chockerande. Skifs hy förvreds och antog en sjuklig ton av ständig gyllenbränna av en nivå tidigare endast påträffad i tidresor till framtiden. Skifs hade i början av 90-talet uppnått det perfekta underhållningsutseendet och förberedde sig nu för att örfila det kollektiva underhållningssverige.

Skifs och fyra oidentifierade män på hemlig ort i Finland.

1993 släpptes "Drömkåken" och världen skulle aldrig bli sig lik. Filmen hade det mesta, Jan Malmsjö som skotskt samurai, Tommy Körberg som sig själv och ett manus som till denna dag utgör den definitiva blandningen av "Ensam hemma 2" och "Poliskolan 4". På många individuella plan var det kanske den största svenska filmhändelsen sedan "Det sjunde inseglet" släpptes 1957, men inför Skifs extraordinära karisma framstod Bergmans epos som en ungersk porrfilm fylld av plattityder.

Björn Skifs gav i "Drömkåken" sitt absolut yttersta, inte bara fysiskt utan också psykiskt, emotionellt och spirituellt. Porträttet av den omtänksamme "Göran" är hyllat världen över som den mest innerliga gestaltningen av en äkta människa som någonsin fångats på film. Den ojämförliga energi Skifs kanaliserade in i denne sävlige men bestämde man är frukten av 15 års svett, blod och genetisk manipulation. En lång process som i sig gör "Drömkåken" till världens bästa film.