20.12.08

Jag ska bli dansbandssångare jag

Hade jag ett dansband skulle det heta Henning Mankellz, det skulle det. Vi skulle spela allvarlig musik av typen deckardans och vår debutskiva skulle heta "Kurt det här är ju absurt" och vår första singel skulle mest vara socialt medveten, det skulle den.

Vi skulle klä oss lite hipp som happ och tycka till om saker, om någon tyckte något annat skulle de ha fel och vi skulle framträda i TV och vara bättre än andra. Vi skulle vara rika och använda pengarna till goda ändamål och äta dyrt och gott, det skulle vi.

Vi skulle vara viktiga delar av samhället och folk skulle lita på vad vi sa. Vi skulle umgås med kändisar som om de var vanliga människor och säga var skåpet skulle stå, det skulle vi. Vi skulle heja på folk på gatan och vara avslappnade. Vi skulle vara riktiga män och jaga tillsammans. Vi skulle vara oroade och bry oss om sånt som är viktigt och vi skulle lägga musiken på hyllan och plocka ner den igen, det skulle vi.

Jag ska bli dansbandssångare jag...

17.12.08

Ordbokshumor

Människor som känner mig vet att jag lider av en mild lingvistisk fetisch. Till vardags är detta en drift jag oftast håller under hyfsad kontroll, d.v.s. jag intalar mig själv att jag inte driver min omgivning till vansinnets rand. Ibland hamnar jag dock i situationer där besten inom mig, så att säga, släpps lös.

I officiella sammanhang är jag ett odjur. Intetsägande plattityder haglar åt höger och vänster och vanliga dödliga får träningsvärk av mitt viga munläder i aktion. Jag slänger mig samvetslöst med fraser som "sockra medicinen" och "lägga alla ägg i samma korg" utan en tanke på konsekvenserna. Jag trycker gasen i botten och tänker att det är ett brott först när man blir påkommen.

När jag väl kommit upp i varv har jag dessutom svårt för att sakta ner. Jag hör mig själv proklamera att jag "behöver rida hem för att sadla om", jag talar vitt och brett om "samspelet mellan spänning och avslappning". En del av mig ryser, men i stunden och ögonblicket kan jag inte annat än mysa. Berusad av språkbrukets sötma är jag flosklernas furste och jag ämnar inte abdikera.

Tur att jag är ganska tystlåten till vardags.

Sexiga bokstäver?

14.12.08

Baserad på en sann historia

Som ett bidrag till alla konstiga och mystiska historier som finns på internet tänker jag här göra ännu ett tillägg till nätets kanon. Jag ska här berätta om den tid jag levde tillsammans med Tupac Amaru Shakur eller "2pac" som han kallade sig.

Det var tidigt nittiotal och "Pac" filade på vad som skulle komma att bli hans andra album "Strictly 4 My N.I.G.G.A.Z. när vi träffades. Han hade fastnat i sitt skrivande och kände att han inte kunde leva upp till sina egna krav. Eftersom jag vid tillfället var i behov av boende genom att mitt tält just blivit utsatt för en drive-by så erbjöd Tupac mig att flytta in tillsammans med honom i hans lägenhet.

Tupac var som sagt frustrerad över sitt skrivande och tycktes inte kunna träffa rätt på raderna. Han var så att säga "trapped", men inte av polisen, utan av sig själv. Eftersom jag inte tyckte att det var rätt att direkt hjälpa honom med texterna så försökte jag istället få honom att tänka på något annat och det var så det kom sig att jag och Tupac bestämde oss för att bli tvättäkta gourmeter.

Under sitt alias Makavelli (efter den italienske statsmannen och författaren Niccolo Machiavelli) kunde Tupac ge sig hän åt någonting utan att det kändes krystat och konstlat. I maten fann han den inspiration han behövde för att hitta tillbaka till hip-hopen och innan vi visste ordet av var både "Strictly 4 My N.I.G.G.A.Z." och "Thug Life" släppta.

Jag och Tupac fånar oss och bryter bröd med några "bitches" på en brödprovning i staterna.

Tiden gick härefter fort, jag avslutade min USA-vistelse och flyttade tillbaka till Sverige. Borta i staterna avlöste Tupacs kontroverser varandra och det hela mynnade 1995 ut i ett fängelsestraff för Makavelli. Senare det året släpptes Tupac mot borgen och spelade direkt in "All Eyez On Me" men efter detta upplevde han ännu en gång den märkliga känslan av tomhet och splittring han tidigare känt.

1996 hade Tupac fått nog av all öst- och västkustbiff och gjorde en blixtvisit till Sverige för att åtminstone för en stund kunna koncentrera sig på sin verkliga passion; maten. I norrlands skogar jagade vi älg och hängde i samernas kvarter. Tupac uttryckte många gånger en önskan att leva ett enklare liv än vad han just nu gjorde i staterna. Lappland kanske skulle kunna vara hans hood?

Jag och Pac är i Norrland och visar en älgko hur det går till "in the hood". Jag sticker ut huvudet genom bakrutan och låtsas vara jättearg, Pac chillar. Lägg märke till hur bra vi båda gör oss i denim.

Den sjunde september 1996 blir min vän skjuten med fyra skott efter att ha sett en boxningsmatch i Las Vegas. En vecka senare avlider Tupac i sviterna från skjutningen och teorierna om vem som skjutit honom blossar upp på allvar.

Min enda kommentar till alla de teorier som idag finns kring min vän Tupacs död är att jag inte håller någon av dem mer trovärdig än den andra. Men jag kan också säga att jag innerligt hoppas att min vän verkligen lever "Thug Life" någonstans i norrlands inland.

Tupac Amaru Shakur
1971-1996
R.I.P.

 
Clicky Web Analytics