Har du inte hört den, gör det nu, vi väntar.
Dåså.

Trots min nyvunna status som snusmumrik, och trots att det i mitt hus finns dispyter mellan flera olika knytt så är det inte så att min boning är full av muminvarelser. Nej, min mumindal befolkas istället av katter i konstiga konstellationer. Nog för att det bara är tre katter vi talar om här, men om du någonsin har gett tanken att bo tillsammans med katter något större beaktande så har nog du som jag kommit fram till att gränsen för att vara en galen kattmänniska går någonstans mellan att ha två till tre katter.
Kort sagt kan man säga att kalabaliken stammar ur ett stundande generationsbyte i kattbeståndet som kommit till skott lite för tidigt på vår gård. Den äldre kattgenerationen har problem med den nya och tvärtom. Detta leder i förlängningen till att sånt som att katter gömmer sig på toaletten för att undvika kontakt med varandra och att det ligger kattdjur i bakhåll på höga höjder har blivit en del av min vardag.
När djuren sedan, mitt i natten, behagar utföra incestuösa ritualer med milda undertoner av en ohälsosam exhibitionism trots att de alla är kastrerade har jag, kort sagt, fått nog. Även om jag i grund och botten tycker att det känns lite konstigt att skyffla på katterna mina egna värderingar sprungna ur sociala konventioner så är det här definitivt inte kool. Inte när jag försöker sova.
Sammanfattningsvis säger stora Morran: "Aldrig mer."