14.3.09

Mumindalen

För att tillfullo förstå hur jag lever måste man ha hört Hassan-busringningen där Kristian Luuk ringer ett hotell och vill boka rum åt ett sällskap från Mumindalen.
Har du inte hört den, gör det nu, vi väntar.

Dåså.
Trots min nyvunna status som snusmumrik, och trots att det i mitt hus finns dispyter mellan flera olika knytt så är det inte så att min boning är full av muminvarelser. Nej, min mumindal befolkas istället av katter i konstiga konstellationer. Nog för att det bara är tre katter vi talar om här, men om du någonsin har gett tanken att bo tillsammans med katter något större beaktande så har nog du som jag kommit fram till att gränsen för att vara en galen kattmänniska går någonstans mellan att ha två till tre katter.

Kort sagt kan man säga att kalabaliken stammar ur ett stundande generationsbyte i kattbeståndet som kommit till skott lite för tidigt på vår gård. Den äldre kattgenerationen har problem med den nya och tvärtom. Detta leder i förlängningen till att sånt som att katter gömmer sig på toaletten för att undvika kontakt med varandra och att det ligger kattdjur i bakhåll på höga höjder har blivit en del av min vardag.

Jag har egentligen inget problem med att vara naken inför andra men efter att ha sett Shrek kan jag bara inte komma över känslan av att Antonio Banderas sitter och tittar på mig medan jag utför mina behov. En alltigenom obehaglig känsla kan jag avslöja.

När djuren sedan, mitt i natten, behagar utföra incestuösa ritualer med milda undertoner av en ohälsosam exhibitionism trots att de alla är kastrerade har jag, kort sagt, fått nog. Även om jag i grund och botten tycker att det känns lite konstigt att skyffla på katterna mina egna värderingar sprungna ur sociala konventioner så är det här definitivt inte kool. Inte när jag försöker sova.

Sammanfattningsvis säger stora Morran: "Aldrig mer."

13.3.09

Rätt man på rätt plats

Jag är bra på allt som Snusmumriken är bra på.
Jag borde jobba som snusmumrik.

12.3.09

Evolution är kool

Gaur

Jak

11.3.09

A righteous man

Min syster har fört till kännedom att jag i stort sett är ungefär som Nelson Mandela och därför kan ta mig vissa friheter. Dessa är några av de friheter jag i fortsättningen kommer ta mig:
  • Ta den största bullen (även om någon redan håller i/har paxat den)
  • Ställa mig först i alla köer och låta dem bakom mig betala
  • Utlysa spontana helgdagar i min egen ära
  • Deportera Alexander Bard till Ammarnäs

Så bli inte förvånad om jag, en helt vanlig torsdag, glider förbi dig i kön med den största bullen du sett i näven medan Alexander Bard lyser med sin frånvaro.

9.3.09

Here comes the Hammar!

Ärligt talat finns det ju ytterst få sätt som ärkebiskop emeritus KG Hammar skulle kunna bli ännu mer attraktiv på. Efter gårdagens live-uppträdande i Umeå har jag dock några förslag som har med hans soundtrack att göra.

I vår stora värld uppstår det ibland vissa sammanträffanden som det i grunden är oklokt att inte ta vara på. T.ex. Uppkomsten till Arkimedes princip, Newton och äpplet och slutligen MC Hammers och KG Hammars samexistens.

Till att börja står deras namn ganska nära varandra med två konsonanter i versal följt av olika former av ordet 'Hammare'. Sedan råkar de ju båda också vara något av nutidsprofeter och jag är övertygad om att det skulle kunna utvecklas ett mycket fruktsamt samarbete mellan de båda. Medan MC Hammer besitter en mycket stor retro-appeal som avkräver nostalgiker världen över deras odelade uppmärksamhet har KG Hammar en ojämförlig klokhet och klarsyn som hela världen skulle må bra av att få ta del av.

Därför föreslår jag nu att KG Hammar bygger in följande strofer i sina framträdanden:
  • "Oh oh oh oh oh oh, here comes the hammer"
  • "So hail to the hammer while I'm watchin' the throne, not a king just feelin' hype, you dance to the music while I'm on the mic!"
  • "Stop! Hammer time!"

Can't touch this!
 
Clicky Web Analytics