Trafiksamhörighet

Jag är nog den enda tjugoåring jag vet som fortfarande tycker att det är lite koolt att köra moped och dessutom faktiskt gör det regelbundet. Jag hyser dock inga illusioner om att andra ska dela denna uppfattning och jag har full förståelse för dem som tycker att mopedister är en cancersvulst på vägarna. Igår när jag var ute och puttrade träffade jag dock någon som jag tror ser sig själv som en sann vän av motordriven trafik världen över.

Strax utanför Kåge svänger en stor timmerbil upp bakom mig. Vana mopedister är medvetna om att långa, stora, tunga fordon inte är de roligaste fortskaffningsmedlen att bli omkörd av. Lägg därtill en hårt förvärvad kunskap om att yrkeschaufförer ligger ganska högt upp på listan över frekvent onödigt farliga omkörningar. Tveklöst tyckte jag att timmerbilens närvaro var lite jobbig.

Jag kommer snabbt till beslutet att det bästa sättet att hantera situationen är att bara låta det hela ske så jag saktar ner och håller kraftigt in mot väggrenen. Den stora lastbilen gör absolut ingen ansats till omkörning, så jag gasar upp igen. Efter ett tag börjar dock lastbilen panikartat blinka med alla tokiga lyktor den har, ett klart budskap om att något är åt skogen fel. Jag gör en snabb kontroll av allt det eventuella djävulskap jag själv skulle kunna ställt till och kammar noll. Inget jag har gjort i alla fall. Jag skannar vägen efter skrymmande döda/levande djur och får inte heller här någon lön för mödan. Vad är denna skogstokiga truckers problem?

Jag avslutar den högersväng jag nu påbörjat och ser i sidospegeln hur timmerbilen lugnt seglar förbi på vägen jag just lämnat och känner lättnad över att bli av med den. Runt hörnet på vägen jag nu trafikerar glider en polismotorcykel fram och blickar misstänksamt mot mig. Annat än det sedvanliga obehaget jag känner inför människor med vapen och bristfällig utbildning känner jag mig helt lugn. Min moped är kanske den mest klanderfria maskinen av sitt slag i länet och dessutom kör jag som en gammal människa på väg till något viktigt, mig har snuten inte ett skit på. Det inser självklart också grisen och kör vidare.

Jag börjar nu misstänka att lastbilsföraren trodde jag körde trimmat och att han helt enkelt ville råda mig att ta det lite lugnt de närmsta tvåhundra metrarna. Truckerns tidigare blinkningar faller i ett helt nytt ljus och jag känner att det är ganska skönt att ha en stor och stark vän på vägen, även om man inte gjort något fel.

Ungefär så här ser jag ut när jag kör moped.

Lowrider

CD-spelaren i min familjs bil är trasig. Eller trasig och trasig, den bitchar mest bara. Den självklara följden av detta blir ju att man tvingas köra bil utan hiphop vilket är jämförbart med att spendera tid med ett ruttnande djur. Stötande och lätt perverst.

Kurvorna blir hackiga utan ett flytande flow, accelerationen blir snigelaktig utan ett tungt beat och det är stört omöjligt att göra en omkörning när man inte tvångsmässigt objektifierar kvinnor på 200 ord per minut. Det är helt enkelt inte roligt.

Tror du att Xzibit lyssnar på P3 i den här?

Oh Silvia

I månadens (maj) nummer av tidningen Buffé är drottning Silvia intervjuad. I intervjun talar hon huvudsakligen om World Childhood Foundation och hur bra ICA är. Självklart har jag svårt för att ta det hela på allvar.

Jag vet inte om det är att texten saknar Silvias släpigt tyska accent eller om det helt enkel är det som faktiskt står som gör att jag blir helt olustig till mods. Avgör själva, och jag föreslår att man omväxlande läser med en tysk accent för att uppleva skillnaden:

"- Jag vill verkligen tacka ICAs kunder och ICA föra allt stöd de gett Childhood. ICA har gjort många fantastiskt bra insatser; jag minns julbrödet och papperskassarna, Peter Jöbacks julskiva och de underbara reklamfilmerna för Childhood som togs fram i julkampanjen som bidrog med dryg sju miljoner kronor."

Som en sorts bonus ger jag er också 3 snabba frågor med drottning Silvia:

"Storbutik eller närbutiken?
- Det beror på inköpslistan.
Snabbmat eller långkok?
- Varken eller. Bra råvaror är det viktigaste, då kan man laga mycket gott väldigt enkelt.
Bjuda på mat eller bli bjuden själv?
- Det är väldigt trevligt att bli bjuden av min man."

Zaida Catalán

Jag har förstått att det tydligen är dags att outa hur man kommer rösta i EU-parlamentsvalet och jag kan meddela att min röst kommer tillfalla miljöpartiet. Det har varit en enormt hård beslutsprocess som i slutändan avgjordes på att jag är lite kär i Zaida Catalán i Gustav Fridolins väldigt tveksamma frånvaro.

Janne Josefssons bitch

Skrattkavalkaden debatt är slut för säsongen och Janne Josefsson gjorde i torsdags sin sista programledarinsats för produktionen. Nu jag tänker jag ställa den obehagliga frågan som jag vet alla går och trycker på: vad händer nu med Axel Gordh Humlesjö?
















Om någon vet kan ni ju höra av er.