Att bygga en dinosauriegrotta

Som utlovat tänker jag här göra en kort genomgång av några saker att tänka på när man bygger en dinosauriegrotta.

Först och främst, vad är en dinosauriegrotta egentligen? Jag visste själv inte så jag löste mitt problem på samma sätt som min generation i framtiden kommer försöka lösa allt från ekvationer till miljökatastrofer, jag bildgooglade. Mina undersökningar gav till att började med konflikterande uppgifter. Bilden till höger ska föreställa en dinosauriegrotta, om än en simplistisk sådan. Jag vet dock inte om jag är beredd att godta detta som en dinosauriegrotta av två huvudsakliga anledningar. Ett: jag misstänker att djuren avbildade (lejon, elefant och noshörning) inte vistas i samma habitat vilket gör att jag tvekar på bildens egentliga autencitet. Två: själva grottan verkar vara ett bord som är översvept med någon form av duk vilket får mig att tro att antingen är dinosauriegrottor riktigt lama eller så är bilden en snedvriden framställning av en dinosauriegrotta.

Nästa bild verkar mer lovande då den faktiskt innehåller något som liknar en riktig grotta. Jag tror att bilden till vänster ger en riktigare bild av en dinosauriegrotta av några olika anledningar. Först och främst innehåller bilden en mängd oregelbunden sten i något som för mitt otränade öga liknar en grottformation. Vidare står det några oerhört tråkiga killar på bilden och verkar smått exhalterade, och som vi alla har lärt oss av TV-serien Vänner så är det i huvudsak tråkiga män i yngre trettioårsåldern som jobbar med dinosaurier. Till sist så känns källan i detta fall mer tillförlitlig än i det föregående fallet. Denna bild är tagen från ett faktiskt universitet medan jag stal den andra från Tibro-kommuns hemsida.

Vi kan alltså konstatera att en dinosauriegrotta med största sannolikhet är en större stenformation fylld av tråkiga män i yngre trettioårsåldern. Detta konstaterande gör att jag ställer mig tveksam till själva byggandet av en dinosauriegrotta. Sten är jobbigt att flytta och tråkiga män i yngre trettioårsåldern är ganska dryga. Följaktligen menar jag att om man på allvar får för sig att bygga en dinosauriegrotta borde man söka hjälp snarast.

Jag ska bli en bättre vän

Jag vet att jag flamsar runt ofattbart mycket på den här bloggen. Jag är medveten om att jag använder värdefullt internetutrymme i onödan. Jag vet att jag inte ger er det ni vill ha.

Jag vill säga förlåt. Till alla er som är arga, oroade eller märkligt upphetsade vill jag säga förlåt. Alla ni som blir frustrerade, besvikna och ledsna för att ni tycker att den verklige Hugo gäckar er, jag är ledsen. Åt alla er som tänker "det hjälper inte hur mycket jag än klickar, jag får aldrig upp något med substans," jag ska bättra mig.

Jag ska ge er det ni vill ha, och det är som vi alla vet dinosaurier.

En typisk dinosaurie

Först och främst skäms jag gentemot trogna läsare eftersom jag inte har litat nog mycket på er för att våga dela med mig av mina tankar kring dinosaurier och dinosaurierelaterade ämnen. Jag är också uppriktigt ledsen att jag inte kunnat tillgodose dem som vänt sig till google för att få veta hur man ska gå till väga för att "bygga en dinosauriegrotta" och följaktligen blivit hänvisade till mig. Allt jag kan säga är att jag ska bli en bättre vän.

Swedicana

Jag har som så många andra ett komplicerat förhållande till americana. Jag älskar tanken på amerikanska truckerhak, muskelbilar och äppelpaj samtidigt som jag hatar allt det de står för. Trots denna ambivalens besitter dessa ting en dragningskraft som är svår att förneka.

Sverige är ett land som är i princip helt förskonat från allt som ens påminner om klassisk americanas ikonsstatus. Detta faktum beror inte bara på att vi i drömmaskinens ögon är små bitches men också på att vi de facto inte har presenterat något riktigt bra. Den svenska synden? Lite utdaterad. Naturen? Halva Sverige vet inte ens hur den ser ut. Dalahästar? Nigga, please.

Häromdagen när jag tillsammans med min kusin spelade flaggbaseball (baseball med en flaggpinne som slagträ) reflekterade jag över att vi behöver ju inte ha det så här. Allt handlar som bekant om marknadsföring, och vi har ju faktiskt saker att marknadsföra.

Björn Skifs till exempel. Honom kan vi marknadsföra. Han är ju som bekant en av världens bäst bevarade människor. Dessutom är han relativt fotogenique på det där lite fulsnygga sättet, ungefär som en ung Matt Dillon. Men framförallt består hans egentliga kvalité i att han aldrig riktigt lyckas med det han tar sig för. USA-lanseringar, komiker- eller skådespelarkarriär, Björn Skifs når aldrig riktigt fram och det är kanske det som gör honom till Sveriges bästa kändis.

Neutraliteten är vi ju inte ensamma om men Schweiz, som jag räknar som den största utmanaren, har ju fullt upp med klockor, banker och choklad. Ett så litet land skulle inte ha tid att dessutom vara med i en huggsexa om neutraliteten. En inneboende svårighet med neutraliteten är hur man förpackar den. Här tänker jag att man skulle kunna åka snålskjuts på Hollywood och göra en sorts rip-off på The Neutral planet från Futurama. Måla ett par dalahästar grå osv.

Systembolaget har det mesta som behövs för att bli en popkulturell pelare: en rättfram igenkännbar logga, enhetlig interiör och alkohol i mängder.

Som skarpögda läsare lagt märke till bär alla dessa saker på ett sorts inneboende förlorarvärde som jag tänker mig skulle kunna bli ett oerhört starkt varumärke. Ungefär som den ständige fjärdeplatsaren som ser lite konstig ut, alltid hamnar just utanför pallen men som alla ändå tycker väldigt bra om.

Antingen det eller så håller vi oss bara till americana. Om jag någonsin skulle ramla i något konstigt rockabillyträsk har ni min fulla tillåtelse att örfila mig hårt och spola brylcrèmen ur håret på mig.