You did love it so

Jag har mottagit önskemål om förtydligande angående vilken typ av förbindelser det egentligen är påven stödjer. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord och i det här fallet tror jag det stämmer.

Påven samtycker

Påvar för petting

Som vi alla vet så har påven lite svårt för diverse preventivmedel. Ett mindre känt faktum är att gamle Benedictus är ett stort fan av petting. Jo, det är sant! (Inte sant.) Det hela grundar sig i påvens gamla, och sällan diskuterade medlemskap i organisationen Opus Peti som intar en stark ställning mot all sexuell interaktion som inte involverar handen.

Opus Peti är latin och slovenska som betyder "Guds Femte". Det är ingen stor, om än inte uttalad, hemlighet att man här syftar på den gudomliga handen. Opus Peti grundades 1929 när den katolske prästen José María fick tummen ur och bestämde sig för att organisera den utbildning och budskap han tidigare slentrianmässigt spritt omkring sig.

"Opus Petis huvudsakliga uppgift är att ge åt sina medlemmar samt åt dem som vill ta emot dem, de nödvändiga handliga hjälpmedlen för att leva som goda kristna mitt i världen." - José Maria

Opus Petis logotyp

Nu är det inte så att sällskapets första intention var att ta upp kampen mot olika former av preventivmedel, det var dock länge tydligt att en framtida konflikt var oundviklig. Och under andra världskriget var det politiska klimatet utmärkt för att sprida Opus Petis budskap om närhet och att verkligen ta saker i egna händer.

Organisationens håriga händer lade snabbt labbarna på kritiska maktpositioner inom Vatikanen, men påvestolen lurade utom räckhåll ända till 2005 då Joseph Ratzinger greppade ämbetet med stadig hand. Sedan dess har han outtröttligt smiskat stela sexuella konventioner rakt på de bildliga genitalierna. 81 år, still going strong!

Påvligt petande sedan 2005

Nollor

Coca Cola Zero envisas med att kontinuerligt ligga i täten när det gäller dum reklam. Man kan ju tycka att det skulle räcka med att göra en av de dummaste produkterna i världen men någon inom Coca Cola-koncernen tycker uppenbarligen att reklamen behöver matcha varan.

Missförstå mig rätt, reklam är inte på något sätt ett ämne jag brinner för, men det räcker ju med att se på tv4-"nyheterna" för att bli något av en expert på ämnet. Och det är enkelt att konstatera Coca Colas särställnings som mörkrets furste.

Det är inte så mycket den pinsamma sexismen i reklamen som konfunderar mig så mycket som det är den pinsamma sexismen i samband med just Coca Cola Zero. Om man ändå ska göra en rejält sexistisk reklam riktad mot skräcködlor som på allvar tycker att allt som har att göra med Al Bundy är en bra idé, varför koppla ihop detta föråldrade mansideal med världens fjolligaste dryck?

Seriöst, det finns få saker som är mesigare att dricka än artificiellt sötade drycker (alla som vill säga något om cider här kan ju bara fortsätta smutta på björnebrygden), och bland de sötade dryckerna är nog Colan den mesigaste. Jag menar, Coca Cola Zero är ju drickandets motsvarighet till en anti rynk-kräm; äckligt, kontraproduktivt och något som gamla tanter pysslar med. Vilken karlakarl vill förknippas med allt det?

Men allvarligt talat, det här är riktigt sorgligt. Enda trösten i allt detta är väl att de ofta brukar fällas av ERK (Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam) och att alla som knarkar sötningsmedel förr eller senare dör en hemsk och för tidig död (med vissa undantag för diabetiker, de slipper ut genom ett kryphål). All publicitet är ju dock bra publicitet. Nu ska jag gå och skjuta mig själv i foten.

Uppdaterad: Jag upptäckte just att det finns precis lika hemska Cola Zero-reklamer riktade mot kvinnor. De är lika obehagliga av samma anledning.

De där ögonblicken...

... då man tänker "Finns det inte en XKCD-strip som handlar om det här?"

En dröm

Jag springer. Jag vet inte hur länge jag sprungit men varenda fiber i min kropp brinner. Jag utkämpar ett krig mot min kropp. Det är vilja som rör mig framåt.

Till slut springer jag inte längre, jag kryper fram längs en grusig väg. Sakta masar jag mig mot mitt mål och efter en obestämbar tid ser jag mållinjen uppenbara sig en bit bort. Jag hasar mig över linjen och reser mig sakta upp. En mörk figur uppenbarar sig över mig. Anders Borg, jag ser honom inte, men jag vet att det är han.

Han örfilar mig hårt med baksidan av handen och jag faller baklänges ner till marken.

Att leva en lögn

Jag har länge trott att det jag verkligen är intresserad av är sjukt humanistiska ämnen på löjligt teoretisk nivå. Ack så fel jag har haft!