En dröm

Jag springer. Jag vet inte hur länge jag sprungit men varenda fiber i min kropp brinner. Jag utkämpar ett krig mot min kropp. Det är vilja som rör mig framåt.

Till slut springer jag inte längre, jag kryper fram längs en grusig väg. Sakta masar jag mig mot mitt mål och efter en obestämbar tid ser jag mållinjen uppenbara sig en bit bort. Jag hasar mig över linjen och reser mig sakta upp. En mörk figur uppenbarar sig över mig. Anders Borg, jag ser honom inte, men jag vet att det är han.

Han örfilar mig hårt med baksidan av handen och jag faller baklänges ner till marken.