Familjen har nyligen förnyat prenumerationen på
Kyrkans Tidning. Detta främst för att man på köpet också fick Jonas Gardells
Om Jesus men också för att det kanske är landets bästa tidning gällande teologi, tro och livsåskådningsfrågor. Om inte teologi är det roligaste man vet så finns det ju alltid
mer eller
mindre humororienterade alternativ att tillgå.
Ikväll uppdaterade jag mig lite snabbt om vad som hänt med Jesus&CO sen sist. Jag passade också på att läsa på lite om Jesusmanifestationen som hölls i Stockholm i slutet av förra veckan. Den här gången fastnade jag dock inte vid den
helfestliga stygruppen och guds eventuella syfte med denna. Nej, den här gången fastnade jag vid en fråga som gäckat mig under nästan hela mitt liv:
Vad är det egentligen med frikyrkor och Comic Sans?Vad är det som gör att frekvensen av Office-paket med Comic Sans som förinställt första typsnitt ökar i frikyrkotäta områden? Vilka bibelord stödjer man sig mot i användet?
För visst är det väl så att det är lite väl mycket Comic Sans? I den statskyrka jag är uppvuxen i har jag naturligtvis också varit exponerad för detta tokiga typsnitt, men utifrån sett tycker jag att frekvensen verkar vara högre i frikyrkokretsar.
När man börjar
forska i det hela kommer man dock ganska snabbt fram till att kopplingen inte behöver vara särskilt långsökt. Tanken om en informell och avslappnad ordbild går ju väldigt bra ihop med
pietistiska tankegångar.
Som en hängiven efterföljare av Jöns Jakob Berzelius läror tänker jag i fortsättningen uteslutande skriva i form av grundämnesbeteckningar (alternativt Wing dings).
skulle jag vara Ellen DeGeneres. Jag skulle vara rolig och underskattad, kontroversiell och PK, homosexuell och heteronormativ. Jag skulle vara gift med Portia De Rossi och ha dejtat Anne Heche, vara trevlig och måsta dansa för jämnan, leda galor och skänka bort skit.
