Trafiksamhörighet

Jag är nog den enda tjugoåring jag vet som fortfarande tycker att det är lite koolt att köra moped och dessutom faktiskt gör det regelbundet. Jag hyser dock inga illusioner om att andra ska dela denna uppfattning och jag har full förståelse för dem som tycker att mopedister är en cancersvulst på vägarna. Igår när jag var ute och puttrade träffade jag dock någon som jag tror ser sig själv som en sann vän av motordriven trafik världen över.

Strax utanför Kåge svänger en stor timmerbil upp bakom mig. Vana mopedister är medvetna om att långa, stora, tunga fordon inte är de roligaste fortskaffningsmedlen att bli omkörd av. Lägg därtill en hårt förvärvad kunskap om att yrkeschaufförer ligger ganska högt upp på listan över frekvent onödigt farliga omkörningar. Tveklöst tyckte jag att timmerbilens närvaro var lite jobbig.

Jag kommer snabbt till beslutet att det bästa sättet att hantera situationen är att bara låta det hela ske så jag saktar ner och håller kraftigt in mot väggrenen. Den stora lastbilen gör absolut ingen ansats till omkörning, så jag gasar upp igen. Efter ett tag börjar dock lastbilen panikartat blinka med alla tokiga lyktor den har, ett klart budskap om att något är åt skogen fel. Jag gör en snabb kontroll av allt det eventuella djävulskap jag själv skulle kunna ställt till och kammar noll. Inget jag har gjort i alla fall. Jag skannar vägen efter skrymmande döda/levande djur och får inte heller här någon lön för mödan. Vad är denna skogstokiga truckers problem?

Jag avslutar den högersväng jag nu påbörjat och ser i sidospegeln hur timmerbilen lugnt seglar förbi på vägen jag just lämnat och känner lättnad över att bli av med den. Runt hörnet på vägen jag nu trafikerar glider en polismotorcykel fram och blickar misstänksamt mot mig. Annat än det sedvanliga obehaget jag känner inför människor med vapen och bristfällig utbildning känner jag mig helt lugn. Min moped är kanske den mest klanderfria maskinen av sitt slag i länet och dessutom kör jag som en gammal människa på väg till något viktigt, mig har snuten inte ett skit på. Det inser självklart också grisen och kör vidare.

Jag börjar nu misstänka att lastbilsföraren trodde jag körde trimmat och att han helt enkelt ville råda mig att ta det lite lugnt de närmsta tvåhundra metrarna. Truckerns tidigare blinkningar faller i ett helt nytt ljus och jag känner att det är ganska skönt att ha en stor och stark vän på vägen, även om man inte gjort något fel.

Ungefär så här ser jag ut när jag kör moped.