12.12.08

Hilarious

Var i världen hittar man den förnämsta formen av humor?
Arbetsförmedlingen. Var annars?

Arbetsförmedlingen är ett skämt. Ett mycket, mycket roligt och avancerat skämt. Det hela är dock ett dyrt spratt eftersom skrattet alltid kommer på ens egen bekostnad. Vi är alla små bitchar i arbetsförmedlingens ögon.

Först och främst, det taskiga framförandet. Lyteskomik är ju egentligen något hemskt men när man systematiserar det och använder det som ett medel för att driva riktiga människor till vettets rand så ligger det något så utsökt utstuderat i det hela att det inte går annat än att le. Ett moment inom denna episod är den till perfektion inövade "fumlandet med tekniken inför det obligatoriska 'multimedia'-inslaget i form av film"-rutinen.
Filmen sedan...

Värdet av den helfestliga filmproduktionen (en känslosam historia om att försöka rita fyrkantiga cirklar), som säkert sysselsatt en ansenlig mängd femteklassares "roliga timmen"-lektioner, är kort sagt ovärdeligt.
Vi får under 20 minuter inte bara lära oss att tjejer faktiskt kan vara "tuffa", att invandrare är lite tokiga och gulligt naiva, men också att Christer Fuglesang är helt grym på frisbee. Efter fjorton års studier och trettio dagar i rymden är Fuglesang helt överjävlig på att kasta frisbee.
Utöver detta bjuder inte filmen på mycket nytt, gamla klyshiga repliker om att satsa brett och sikta smalt känns igen från porrfilm som producerats sedan 1300-talet och skådespeleriet är inte mycket bättre. När arbetsförmedlaren "Therese" för andra gången skrattar nedlåtande och tillrättavisar karaktären Amir för hans tokiga upptåg så uppstår en känsla av déjà vu. Är det inte så här man gör klassiska Disneyfilmer? Färg och flams, fuckade kvinnoideal och tokiga figurer med "etniskt" ursprung; ett recept som låg i tiden på 30-talet men som minst sagt känns svårsmält vintersäsong 08.


En show är ju dock som bekant inte en show utan sin publik och däri ligger det ack så underskattade elementet av överraskning. Hur tacklar man t.ex. att någon vill "bli pilot... och sånt.", att någon lovar stort och brett om att bidra med sin cynisism men sedan mest levererar i form av "alternativa" kläder eller att det helt enkelt visar sig vara svårt att agera pedagog utan någon som helst pedagogisk förmåga? Detta är frågor jag skulle ställt mig ifall jag hållit i dagens gruppträff, men det kanske bara är min glorifierade folkhögskoleutbildning som talar.

Sammantaget var det hela en skrattfest för hela familjen.
Fyra frisbees av fem möjliga.

4 kommentarer:

Ed sa...

Om jag var arbetsförmedlare skulle jag visa Boondocks för barnen... Då skulle ni ju lära er ett och annat.

Hugo sa...

Preach

Anonym sa...

Jag skulle nästan säga att ditt arbetssökande är det bästa som hänt bloggosfären. (om det inte varit för att jag är tveksam till uttrycket "bloggosfär")

Hugo sa...

Jag är också tveksam till det uttrycket. Vad jag även är tveksam till är om det är värt allt psykiskt lidande jag får utstå bara för att blogga som en gud.

 
Clicky Web Analytics