Mr. Walker

Jag har haft en minst sagt brokig musikkarriär. Vissa finner det svårt att tro att jag inte alltid har varit den sofistikerade och stilige norgefetischisten jag är idag. Även jag har ett mörkt förflutet.

Med mitt mörka förflutna syftar jag dock konstigt nog inte på de sexistiska, homofoba och vapenkåta hip-hoplåtarna jag under många år uppehöll mig vid. Jag menar, ibland vill jag ju fortfarande faktiskt bara örfila en "bitch" med en pistol och kalla någon "faggot". Nej, hip-hop och jag har fortfarande ett mycket sunt förhållande.

Ett sunt förhållande

Inte heller är det att jag länge ansåg att Jujja och Tomas Wieslanders Mamma Mu-musik var helt okej, att jag fortfarande sjunger med i Gullan Bornemarks "Fruktsallad"-album eller att jag än idag hävdar att Thomas Ledins "Tillfälligheternas Spel" från 89 är en riktigt bra skiva. Nu tänker ni "Men herregud, hur kan det bli värre?", och det gör ni rätt i att tänka för det här är ju helt sjukt.

Innan jag går vidare och delar med mig av min kardinalsynd ber jag er att på katolskt vis inte döma syndaren utan synden. Eller som jag själv brukar uttrycka det: Don't hate the player, hate the game.

När jag var liten var en av de absolut häftigaste låtarna jag visste "Mr. Walker" med Göran Fristorp.
Jag vet...

För er som aldrig tagit del av monstrositeten publicerar jag här texten i sin helhet. Jag vill påpeka att det här faktiskt är på riktigt.

"I Afrika I Afrika
bor en äldre man
i blå trikå och ögonmask
han är rask
Blixten står still
när den Vandrande Vålnaden
som en vanlig man
i ytterrock och stetsonhatt,
som en katt,
utforskar gränderna.

Vem är denne man
evigt god
utstrålar mod
Kanske en profet
eller en livsestet
mycket god atlet
bara Diana vet!

Han närmaste man en viss Guran
en korpulent Pygmé
En vit arab - en fullblodshäst
och en varg
själv är han ganska karg
Fantomens ring ett märkligt ting
som stämplar varje skurk
Ett kranium som ej går bort
det är sport
så'na ska hållas kort"

Den hade allt, popkulturell förankring, nödrim och pygméer. Som liten pojke hade låten i princip allt jag kunde begära ur ett musikaliskt perspektiv. Till skillnad från min fascination för hip-hop och Thomas Ledin i slutet av 80-talet är det här dock något jag mer eller mindre tagit avstånd från. Det är dock inte utan att jag ibland faktiskt undrar "vem är denne man?"