Ordbokshumor

Människor som känner mig vet att jag lider av en mild lingvistisk fetisch. Till vardags är detta en drift jag oftast håller under hyfsad kontroll, d.v.s. jag intalar mig själv att jag inte driver min omgivning till vansinnets rand. Ibland hamnar jag dock i situationer där besten inom mig, så att säga, släpps lös.

I officiella sammanhang är jag ett odjur. Intetsägande plattityder haglar åt höger och vänster och vanliga dödliga får träningsvärk av mitt viga munläder i aktion. Jag slänger mig samvetslöst med fraser som "sockra medicinen" och "lägga alla ägg i samma korg" utan en tanke på konsekvenserna. Jag trycker gasen i botten och tänker att det är ett brott först när man blir påkommen.

När jag väl kommit upp i varv har jag dessutom svårt för att sakta ner. Jag hör mig själv proklamera att jag "behöver rida hem för att sadla om", jag talar vitt och brett om "samspelet mellan spänning och avslappning". En del av mig ryser, men i stunden och ögonblicket kan jag inte annat än mysa. Berusad av språkbrukets sötma är jag flosklernas furste och jag ämnar inte abdikera.

Tur att jag är ganska tystlåten till vardags.

Sexiga bokstäver?