Ikväll uppdaterade jag mig lite snabbt om vad som hänt med Jesus&CO sen sist. Jag passade också på att läsa på lite om Jesusmanifestationen som hölls i Stockholm i slutet av förra veckan. Den här gången fastnade jag dock inte vid den helfestliga stygruppen och guds eventuella syfte med denna. Nej, den här gången fastnade jag vid en fråga som gäckat mig under nästan hela mitt liv: Vad är det egentligen med frikyrkor och Comic Sans?
Vad är det som gör att frekvensen av Office-paket med Comic Sans som förinställt första typsnitt ökar i frikyrkotäta områden? Vilka bibelord stödjer man sig mot i användet?
För visst är det väl så att det är lite väl mycket Comic Sans? I den statskyrka jag är uppvuxen i har jag naturligtvis också varit exponerad för detta tokiga typsnitt, men utifrån sett tycker jag att frekvensen verkar vara högre i frikyrkokretsar.När man börjar forska i det hela kommer man dock ganska snabbt fram till att kopplingen inte behöver vara särskilt långsökt. Tanken om en informell och avslappnad ordbild går ju väldigt bra ihop med pietistiska tankegångar.
Som en hängiven efterföljare av Jöns Jakob Berzelius läror tänker jag i fortsättningen uteslutande skriva i form av grundämnesbeteckningar (alternativt Wing dings).
2 kommentarer:
Nyttig insikt. Som vi alla vet är inte Berzans ord lag, men det är i vilket fall som helst det koolaste...
Jag var där för övrigt. På Jesusmanifestationen alltså. Det var ganska festligt I tell you. Dom hade uppe små försäljningsstånd som dom försökte fånga upp förbipasserande med. Mycket likt den marknadsplats i templet som Jesus blev bananas över i bibeln...
Har man en tro som inte går att vakuumförpacka och sälja är den ju troligtvis inget att ha.
Skicka en kommentar